Det jag kände direkt när jag satte mig ner på yogamattan den första lektionen var "Wao, det här är något som känns bra". Vi hade uppgifter i att först implementera yogarutinen och meditationerna i våra egna kroppar och sinnen. Märkte att dessa rutiner gjorde gott för mig. Förstås var de utmande också, för den rastlösa person jag är. Men jag märkte småningom att jag "kunde andas", att jag hittade mitt andetag. Och hur jag blev allt lugnare i sinne och huvud. En skön känsla. Den skapade en nyfikenhet i mig, på att lära mig mera.

Våra döttrar märkte effekten, deras vipsiga mamma blev lugnare. Jag själv märkte effekten av att ha en yoga praktik i kroppen. Och då tog jag mod till mig och började dra mindre grupper i MediYoga. Som med allt som är nytt behövs tålamod för att folk skall hitta nya saker. Det testade mig, återigen fick jag backa från att ha färdiga planer och lösningar. Lita på processerna och ha tillit till att folk hittar mig och min yoga. Behålla min egen yogapraktik, hålla den så frekvent och ofta närvarande som det var möjligt. Utan egen praktik går inte yoga att dela, eller går men då är den inte självupplevd. Och för mig är det viktigt att jag först upplever vad yogan gör för och med mig, med kropp och huvud, innan jag kan dela den.